Ljudnivå och skogspromenad

Barn har allt som oftast en hög ljudnivå, något vi märkt tydligt när alla barnen är här. Troligen är det svårare att göra sig hörd. Vi hör alla barnen men vill att dem ska få lite tålamod och vänta på uppmärksamhet ibland. Oftast vill alla ha uppmärksamhet samtidigt. Det jobbar vi på i alla fall. Alla måste få uppmärksamhet, beroende på behovet. 

Med risk för att få skit så måste jag ändå säga att jag är en förälder som till 100 procent bryr mig om barnen men jag vill inte lägga hela min energi och tid på att alltid tillfredsställa dem, på något sätt tror jag att man själv som vuxen och förälder hamnar i ett läge där man till slut inte orkar mer. Hoppas ni förstår vad jag menar, jag lägger så mycket tid barnen behöver för att må bra såklart! Det är än dock lika viktigt att jag som förälder mår bra, ibland kan man må lite bättre när man får vara den jag är, alltså inte mamma eller sambo, bara Sarah.

Jag har märkt att ljud och aktivitetsnivån påverkar mig, beror också på vart jag är i månaden. Under perioden innan mens kan jag bli på riktigt dåligt humör, då blir det inte lika mycket aktivitet, jag är inte alltid lika glad och ibland mer lättirriterad. Undrar om någon känner igen sig, eller är det kanske bara jag...? Tråkigt för barnen att dem ska behöva stå ut med mig då men jag är ju som alla andra, en människa med lite fel och brister, jag är inte perfekt. Detta tror jag dock är bra för barnen, jag tror det är bra att dem ser hur vi vuxna är, att vi också brister ibland. Lika väl som att barn brister på grund av trötthet, hunger, irritation osv så måste vi vuxna få göra det också. Såklart aldrig till den gräns att vi skadar någon annan. Det kan vara fint att få be om ursäkt också, att lära sig den naturliga vägen. 

Idag kom min sambos barn, vi har haft mina tjejer här sen i torsdags själva. Vanligen kommer dem på fredagar, mina kommer from nu på tisdag byta varje tisdag, dem kommer alltså ha 4 dagar tillsammans och 3 var med oss själva. Jag tror det är bra, så vi lär känna varandra mer. I nuläget är det ganska uppdelat, ska vi vara en familj så behöver vi nog alla tid på oss att lära känna varann. Det kommer då finnas mer tid att faktiskt göra det. Märker på mina tjejer att dem umgås mer med min sambo när hans barn inte är här och jag tror det kommer bli ungefär likadant när hans barn är här själva. Jag har känt ett tag nu att när våra barn är här samtidigt att jag vill lägga tid på mina barn, det skapar inte direkt utrymme för att lära känna varann, så jag tror det blir bra. Vet dock att barnen tycker om att vara med varann, min stora tjej blev lite bestört när hon förstod att dem inte skulle ses lika mycket, tror dem växer in i det. 

Hur ska man tänka och lösa saker för barnens skull? Det är inte alltid det man tänker är rätt. Allt vi vill är att barnen ska må bra, utvecklas och känna sig uppmärksammade.